I många debatter talar vår statsminister, Stefan Löfven ofta om Sverige Demokraternas bruna historia. Vänsterpartiet vet vi hette en gång Vänsterpartiet kommunisterna och blickade gärna på Sovjetunionen.

Men hur är det med Socialdemokraterna? Fanns det under Hitlers tid vid makten, bruna inslag hos dem? Vi kommer  att titta lite på deras historia i några artiklar framöver. Denna gång tittar vi på rasbiologi i Sverige.

Statens institut för rasbiologi

En vetenskaplig tradition från Linné, som handlade om att sortera saker och sätta dem i rätt kontext var rådande. Det fanns en man som hette Herman Lundborg. Han kom att bli den drivande kraften och ansvarig för Statens institut för rasbiologi. Han hade idéer om hur människor kunde klassificeras och sorteras utifrån ett rastänkande. Tyskland hade redan påbörjat sin egen forskning, men Hermans idéer kom att inspirera Hitlers SS.

Vad var det som hände? Vad var det som drev honom? Och hur kunde den socialdemokratiska regeringen ställa sig bakom detta?

Statens institut för rasbiologi i Uppsala grundades 1922. Enligt kunglig stadga för institutet var dess uppgift ”att idka vetenskaplig forskning på rasbiologins område med särskild hänsyn till svenska folket och till förhållandena inom Sverige”. Då satt Hjalmar Branting som statsminister för Socialdemokraterna. Institutet bildades efter en motion 1920 av bland annat socialdemokraten Alfred Petrén, bondeförbundaren Nils Wohlin.

Man oroade sig för att människor med ”sämre” egenskaper fick fler barn än människor med ”rätt” ekonomisk, social och kulturell bakgrund och att det svenska folket på sikt skulle få vad som ansågs vara sämre egenskaper.

Under Lundborgs ledning genomfördes rasbiologiska undersökningar av 100 000 svenskar vilket presenterades 1926 och som i förkortad version blev en lärobok för gymnasiet med titeln Svensk raskunskap.

I ett citat från den tiden säger han:

”Vårt lilla folk, som för något tusen år sedan räknade endast en bråkdel av landets nuvarande befolkning, har oavlåtligen ökats. En stor del har utvandrat till alla möjliga länder i Europa och andra världsdelar och där bidragit till att höja kulturen. Den goda ras vi fått i arv av en givmild natur har ingenstädes förnekat sig.”
— Herman Lundborg, 27 oktober 1927

Herman Lundborg var antisemit och anhängare av nazisterna. Han hade tidigt täta och omfattande kontakter med tyska rashygieniker. Några av dem kom att spela framträdande roller i Tredje riket. Maja Hagerman, författare till boken,  ”Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta”, säger att de vetenskapsmän som var Lundborgs vänner starkt bidrog till att legitimera nazismen, ge den trovärdighet. De gjorde det möjligt för nazisterna att säga: ”Vi drar de politiska slutsatserna av modern biologisk vetenskap.”

Så i slutändan, kan man säga att socialdemokraterna gav bränsle till Nazitysklands utrotning av enligt dem icke önskvärda människor? Det får läsaren avgöra.

Källor

 

Artikel från Sydsvenskan

http://www.sydsvenskan.se/2015-09-20/den-romantiske-rasbiologen

Fakta från statliga myndigheten Forum för levande historia

http://www.levandehistoria.se/fordjupning-rasbiologi/kapitel-3-rasbiologin-i-sverige

Tidningen Forskning & framsteg

http://fof.se/tidning/2012/8/en-meningslos-sortering-av-manniskor

Lite material från Wikipedia

https://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_f%C3%B6r_rasbiologi