När jag har lunchrast brukar jag gå från Cityterminalen ner till korsningen Vasagatan, Kungsgatan i Stockholm. Bara i dom kvarteren kan det sitta mer än 5 tiggare, jämt utspridda. I små orter runt om i landet sitter de med en burk utanför den lokala affären, vinter som sommar

Kommentarer om dessa romska tiggare är många. Dom vill inte jobba, dom tigger och får betala till den organiserade brottsligheten för bra platser, klanledare tar alla pengar, skyltarna dom har är baserade på lögner för att kunna få mer pengar. Alla har sjuka barn hemma och är här och tigger ihop pengar till sjukvård.

Men vad är alternativet hemma i Rumänien (dom som tigger kommer säkert från andra länder med, men de flesta kommer nog enligt min mening från Rumänien). Enligt Lotta Edholm (FP) och Skolborgarråd i Stockholm i en artikel i SVD 2013 är 90% av alla romer som tigger från Rumänien. Klicka här

I ett projekt vi gjorde för Lions Sverige var vi i Oradea i norra Rumänien. Jag och en kamrat samlade ihop pengar för att köpa en färdtjänstbuss och köra ned den. Detta var 1996 och Lions hade startat en skola för barn med funktionshinder. Vi träffade affärsfolk, frivillig arbetare som jobbade för biståndsorganisationer, stadens ledning mfl. Synen på romer var bland många vi träffade att de var lata, ville inte jobba och så vidare. Nästan som i Sverige.

Det har gått många år sedan jag var i Rumänien. Romer hade det svårt då och det har inte ändrats sedan dess.

Men om man är rom och bor i Rumänien, vad har man för chans till något som hos oss skulle klassas som, ett vanligt ”hederligt” liv? Ett liv som skulle innefatta arbete, bostad, skolgång för barnen, hälso och sjukvård, mat på bordet?

Statistik talar sitt tydliga språk! Enligt Lena Mellin på Aftonbladet där hon citerar från EU:s byrå för grundläggande rättigheter, ser det ut enligt följande. Klicka här för att läsa

  • En av sju unga romer i Rumänien har aldrig, upprepar aldrig, gått i skolan.
  • 30 procent av romerna i landet kan varken läsa eller skriva.
  • Färre än 30 procent har ett jobb.
  • 84 procent saknar antingen el, avlopp eller rinnande vatten där de bor.
  • Risken att tvingas gå och lägga sig hungrig är fem gånger så hög bland romer som andra rumäner.

Hur skulle vi göra om vi hade motsvarande förhållanden i Sverige? Stanna kvar eller åka till ett land där vi kunde tigga ihop lite pengar? Kanske buffra lite för kommande perioder?

Den som sitter där framför entrén till matvarubutiken där du bor kanske har blivit tvungen att välja det minst onda av två val!

Ska man då skänka en slant när man går förbi?Lösningen är nog inte så enkel. Det handlar nog mer om att påverka våra politiker här hemma att pusha på i Rumänien. Ingen lätt uppgift. Men, som alla kan förstå. Ingen lämnar sitt hem om man har grundläggande förhållanden.

För övrigt, en kort period, när det var som kallast, satt en rumänsk man och tiggde utanför Centralstationen i Stockholm. På hans skylt var texten, ”det är kallt jag vill hem igen”.

Bilden ovan till vänster. Tidskriften É Romani Glinda (här från bokmässan i Göteborg 2016), utgiven av föreningen med samma namn, skriver om romer i Sverige.